Kontraster.

Alltid nu som då stormar jag in med ett fynd i händerna och gastar:

-Visst är den fuuul?

- Ja. Faktiskt. Otroligt ful. Är svaret oftast.

-Vad ska vi med det till då? frågar han.

-Ingen aning. Men jag är så glad! säger jag och studsar vidare.

Att skapa ett personligt hem som är tidlöst och som pulserar livets nu genom varje centimeter är inte något man skapar på en dag eller två. För mig handlar det om att inredning inte får vara för lätt. Hos oss är hemmet under en ständig process, och lite så är det nog även med oss själva. Det är inte ett "perfekt" hem som är målet med en inredning, utan vägen dit, och att ta sig tid att fundera och känna efter och kläcka ideér och slå sig i pannan och ropa JESS, NU VEET JAG. Hemmet fylls med så mycket mera än de föremål vi plockar fram.

Förändringen myllrar i min hjärna.
Väggen i bakgrunden är mitt eviga problemområde.

Under min utbildning i Göteborg fick vi fantastiskt god mat och vi konstaterade att den maten inte bara  var ihopplockad som vilken mat som helst. Den var tillagad med känsla och varje ingrediens prisade den andre. 

Jag överför ofta denna tanke på hemmet. Slutresultatet blir magiskt om det finns en tanke bakom inredningen. Jag drömmer om ofta härlig, lite för dyr och super chic inredning, men det är ytterst sällan som drömmarna införskaffas, för i den stunden jag faller i fällan och köper något "bara för att" utan att ha tänkt tanken till slut kommer jag hem med ett föremål som egentligen inte har något värde. Det ska finnas en utmaning för att den känslan ska födas fram i ens hjärna och den försvinner lätt idag när allt är så lättillgängligt. Saker tappar sitt värde och vi har inte tid att fundera desto mera på vad som behövs i ett hem för att vi ska må bra.