Magkänslan.

Vem skulle ha trott att jag och kompassen blir vänner.

Inte jag i alla fall.

Enda minnen jag har av ett kompass från tidigare är orienteringen i lågstadiet. Bara ordet alltså, orientering. Jag var alltid rädd att gå vilse, bli bortglömd och uppäten. Nej, jag var inte särskilt bra på det.

Litar ni på er magkänsla? den känslan som fladdrar i magen, håller er i handen och leder er dit ni vill, inte dit ni förväntas att gå?

Alltid när någon nämner ordet magkänsla, eller säger "jag bara visste att..." blir jag så innerligt glad och varm. Min tro är, att den känslan tar oss längre än vi vågar hoppas. 

Jag och kompassen då? Vi kommer bättre överens än någonsin förut och det var just precis min magkänsla som återförenade oss. Idag hjälper den mig att finna helt andra saker än diken, berg och dalar.

Den visar mig hur vi blir påverkade av vår omgivning på ett helt nytt sätt. Den avslöjar färgsättningen och formanvändningen i ett hem som vi mår bra av och hur vi påverkas energimässigt av omgivningen. 

Jag kan tycka att det är lite spännande detta med energi. ENERGI. Energi. Ett ord som man hör ganska ofta i vardagen. Men när det används i samband med ett hem blir det ett minst sagt laddat ord. Min uppgift är att få det att kännas ganska naturligt. Av mig krävs det bara att berätta, men av er krävs det lite mera. Öppenhet och nyfikenhet är en bra början och förhoppningsvis kommer ni att sucka och säga: -jaha, var e så enkelt- När vi är klara. 

Så, vi avslutar veckan med lite energi(ur)laddning imorgon.