Återvinningspåsen.

Jag hade en enda önskning till denna lediga onsdag. Inga munkar, ingen serpentin eller så. Ville få gå en stund, ensam, och dra in den härligt friska luften som bara en byggnad fyllt med pigga gröna växter och böljande vackra blommor kan bjuda på. Måste ju finnas statistik på hur bra människor mår som jobbar på växthus och dylikt? Känner mig minst 5 år yngre alltid när jag stiger ut från stora växthuset här i Vasa. 

Jag kom inte hem med några större köp än en utekruka och några små blommor idag. Däremot fick Prismas återvinningspåsar komma fram där hemma. Papperspåsarna har varit the thing nu en stund redan och jag kan ju erkänna att jag inte varit sen att haka på den trenden.  

Juccan fick flytta in i en (med en tallrik inuti påsen, javisst) eftersom krukan den har stått i har varit för stor och den har hamnat att stå på golvet hittills (tack mor för Jucca). Jag vill ju få nyttan av den lyftande effekten och aktiva energi som endast en växt med så pigga och vassa blad kan ha när jag jobbar - för mig blir effekten större om jag ser den hela tiden från mitt bord.

Nu står den där vid min högra sida som en trogen vän och klappar mig på axeln när energin tar slut.

Minulla oli yksi toivomus tälle vapaalle päivälle, että saisin hetken kävellä yksin puutarhaliikkeessä. Ja sen sain, kiitos rakkaan mieheni. Kotiin ei löytynyt oikeastaan mitään mutta kotona paperisäkki sai uuden tarkoituksen Jucca kasville. Tykkään tästä trendistä mielettömän paljon, ja voin kuvitella että paperisäkit löytävät vielä muitakin tarkoituksia kodistamme.